Magnus Lindberg & Basse Wickman - Turnépremiär!

Magnus & Basse kommer till Katalin med hyllad platta i bagaget! De sjunger Dan Andersson, Evert Taube, Carl-Michael Bellman, Birger Sjöberg, Nils Ferlin, Karin Boye, Stig Dagerman m. fl.  

Vad gör du om du är musiker i 55/60-års åldern och inte vill spela i ett dansband? Inte följer med i extasen inför varje ny årgång av Melodifestivalen. Om du är 40-år för gammal för att vara med i ‘Idol’. När P3 drar en åldersgräns på 27 1⁄2 och P4 tycker att din musik är lite för slamrig, med lite för högt mixade gitarrer. Om du fortfarande lever för den musik du växte upp med, och om du fortfarande är intresserad av hur den musiken utvecklas och lever vidare idag. Om du älskar ljudet av elgitarrer, Hammond-orglar, distade basar och slamriga trummor. Tamburiner med mycket eko! Vad ska en gammal rockmusiker göra? Lägga ner? Ge upp och mata småfåglarna i parken?

Magnus Lindberg och Basse Wickman valde istället att bejaka sin historia, sin musik, sitt ursprung. De valde att gå vidare. Vi är dåliga på att ta hand om våra gamla hjältar i det här landet — nämner man John Holm för någon under 40, så tror de alltid att man pratar om porrskådisen (hur de nu kan minnas honom ...?), det slår nästan aldrig fel.

Basse Wickman spelade in Dan Anderssons Spelmannen till lp:n ‘Gränsland’ 1988. Sedan dess har tanken på att göra ett helt album med gamla svenska sånger legat och växt till sig.

Att arrangera visorna som The Byrds hanterade Bob Dylan och Pete Seeger-låtar på de första lp-skivorna — med en instrumentering av ringande, komprimerade Rickenbacker 12:or, klingande tamburiner, intensiva, melodiska basgångar och vacker men kraftfull stämsång. En korsbefruktning av The Byrds ‘Mr. Tambourine Man’ från 1965 och Thorstein Bergmans ‘Dan Andersson’-lp från 1967.

Under ett releaseparty för Magnus Lindbergs senaste cd, Ett eget liv, på o-baren våren 2009 föll bitarna på plats; när Magnus spelade sin fantastiska Mörk, mörk himmel klev Basse in i lokalen. De pratade efteråt om att göra någonting ihop — då kom den gamla skividén upp. Magnus var positiv att testa. De träffades hemma hos Magnus och spelade igenom låtarna, nya låtidéer växte fram, det blev till en helhet — ett album.

När inspelningen väl var igång lånade de även Al Koopers orgel från ‘Highway 61 Revisited’. De lyssnade på Loves första och andra lp, Dino Valenti, Jefferson Airplanes debut ‘Taking Off ’, Big Star, Jackie DeShannon, Moby Grape, Neil Youngs första lp med Crazy Horse, The Leaves, även på samtida grupper som The Quarter After, Brian Jonestown Massacre och The Sadies. Basses förkärlek för den brittiska folktraditionen lyser igenom här och där; influenser som Keith Christmas, Duncan Browne, Nick Drake och The Watersons.

De lånade gitarristen Jens Frithiof och pianisten och organisten Marcus Olsson från Lundells band och rytmsektionen från gruppen Yonder — trummisen och stämsångaren Kjell Gustavsson och basisten Björn Lundquist. Allting spelades in på sex dagar i Decibel studion, med Kjell Andersson som producent och Dag Lundquist som tekniker.

TillbakaTipsa