En galghumoristisk och bitterljuv musikalisk stund där Sarah Riedel sjunger Kristina Lugns poesi. Nu äntligen tillbaka på scen!
Med skärpa och värme tolkar Sarah Riedel, tillsammans med musikerna Jonas Östholm och Viktor Skokic, Kristina Lugns drastiska formuleringar och rakbladsvassa ironi. Död, ensamhet och längtan är några av de teman som möter publiken – allt i ett intimt musikaliskt format med närvaro, nerv och sväng.
Sarah Riedel upptäckte Kristina Lugns dramatik och lyrik som tonåring och fick genom projektet Hemligheter på vägen (2009) möjligheten att sjunga några av hennes texter, då i tonsättningar av Georg Riedel. Någonstans då föddes idén att någon gång göra en hel produktion med hennes poesi. Med Kristinas godkännande mynnade snart arbetet ut i en hel föreställning på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, samt en hyllad skiva som bland annat belönades med Manifest-priset.
– För mig förkroppsligar Kristina Lugn geniet. Med ett fantasifullt intellekt kastar hon sig mellan det översvallande och det olyckligt uppgivna, med en språkdräkt full av kärnfulla uttryck. Hennes ord får oss att le, men bakom alla axelryckningar och klacksparkar bultar ett längtande hjärta som inga sarkasmer någonsin kan överrösta, säger Sarah Riedel om Kristina Lugn.
– Jag bara tycker att hon har en klarhet och någon sorts saklig intensitet, som också innehåller ett starkt eget temperament. /…/ hon kan både komplettera det jag har skrivit så att det blir mer troget verkligheten på något sätt. Det blev mer likt mig än själva dikten kan man säga. Kristina Lugn om Sarah Riedel. (Sveriges Radio)
Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen ”Om jag inte” och är fortsatt efter sin bortgång 2020 en av Sveriges mest älskade och lästa poeter.
Sagt om konserten:
”Sarah Riedel är lika rak och tydlig som hon är känslig och musikalisk. Hon sjunger strofen ”Det är ett sorgearbete att leva” på ett sätt som tvingar mig att verkligen känna efter själv. Rekommenderas alltså.” Johannes Cornell, Dagens Nyheter”När jag pressade ner anteckningsboken mellan brödet och soppskålen och skrev ner orden samtidigt som hon sjöng dem: ”De som har gått ifrån mig står mig närmast” började tårarna rinna…” Gunilla Brodrej, Expressen
”Sarah Riedel har en klarsynthet inför musikaliska och textliga djup och detaljer som gör att det hon framför tar en genväg rakt in i åhörarens hjärta.” Fredrik Fischer, Ystads Allehanda.